Om livstillfredställelse är en viktig del av lyckan så spelar vårt minne och dess funktion en betydande roll för vårt välmående. Vi upplever ofta att minnet är som något som spelar in och spelar upp händelser, likt en videokamera. Men detta är bara så vi upplever det och inte så det är, detta åskådliggörs när vi jämför upplevelsen av en händelse med minnet vi får behålla efteråt.
I Texas bads nyblivna mödrar skatta hur lyckliga de upplevde sig i stunden under slumpmässiga tider i ett par dagar. I efterhand bads de uppge när de mindes att de var lyckligast. Resultaten var häpnadsväckande.
Majoriteten av mödrarna mindes och trodde att de hade varit mycket lyckliga när de omhändertog sina barn. När deras minnen jämfördes med deras rapporterade upplevelser hamnade att omhänderta sina barn förvånansvärt långt ner på listan – tvärt emot vad deras minne talade om för dem. Sysslor som hamnade längre upp var till exempel att umgås med vänner, men det naturliga urvalet har format oss så vi ska maximera vår fitness, inte vår lycka.
